HIPHOP I UPPSALA



Kom hem sent inatt efter gårdagens försenade tävling! Är nu någorlunda utvilad och tänkte berätta lite om gårdagen. 

Åkte iväg igår på förmiddagen med känslan av att något inte stod rätt till då jag var ovanligt trött och orklös. Så fort vi kom fram till tävlingen slog något till och jag kände mig plötsligt väldigt sjuk. Mina ögon sved och det värkte runt dem, mitt öra gjorde ont och jag kunde känna mina halsmandlar på utsidan av halsen... Det blev att proppa i sig några alvedon och försöka kämpa på ändå. 

Paren blev en ren besvikelse då vi åkte ut på en gång. Vi tyckte ändå att det kändes väldigt bra och det bekräftade även vår tränare... Så att åka ut kändes väldigt surt. Blev till att skylla på trängseln då vi var 8 par på dansgolvet samtidigt (alltså 16 pers) och vi krockade och skymdes av exakt alla!

Efter det var det bara att ladda om till singeln. Svalde yttligare några alvedon, åt mat och drack en massa isosport för att fylla på energin. 

I singeln var det direktfinal för mig och det kändes rätt hopplöst med tanke på hur jag mådde. Men precis innan jag gick ut på golvet kom min tränare till mig och sa "Nu kör du!!! Ge allt så kan du dö efteråt. Jag står där borta och tar emot dig när du kommer av golvet. Då kan du dö i mina armar.. bara du kör!"... Detta gav mig en kick som gjorde att jag  kämpade mig igenom ronden.
När jag kom av golvet kändes det dock förgäves då jag upplevde att ingen av domarna hade gett en blick åt mig, inte ens en liten. 

Var väldigt uppgiven resten av tiden och förväntade mig ingenting. På prisutdelningen kände jag mig så körd när de räknat upp trean och tvåan i min klass men till min stora (stora, stora, stora, stora!!!) förvåning var det mitt nummer och mitt namn som ropades upp när det var dags för förstaplatsen! Lyckan då var rätt störd. Att Sara dessutom tog sin sista prick till Star gjorde det hela ännu bättre! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback